Vem skriver man för?
Jonas Nordling tar upp en viktig poäng: ett journalisthat har uppstått på senare år och förståelsen för vikten av en fri press tycks ha försvunnit. Det märks inte minst i reaktionerna efter gripandet av de svenska journalisterna i Etiopien, där folk antyder att de ”får skylla sig själva” och att de ”inte borde ha åkt dit”. Tyvärr tror jag att det är ett problem som har kommit för att stanna, och tyvärr tror jag att det är pressen själv som har försatt sig i situationen.
För när mode, skvallerorgier och sex är vad gemene man förknippar med journalistik så är det inte förvånande att respekten och förståelsen för journalistik och journalisternas nödvändighet försvinner.
Nuförtiden verkar tidningar och nyhetssiter i allt mindre utsträckning vara till för att leverera nyheter till sina läsare. De är istället till för att leverera läsare till sina annonsörer. Ju fler ”klick” en artikel på aftonbladet.se får desto mer kan man ta betalt av annonsörerna. Den lilla exklusiva grupp av riktiga journalister, som faktiskt vill berätta något viktigt, riskerar att försvinna i kacklet. Den riktiga journalistiken får stryka på foten och hänvisas till kultursidorna, eller till magasin som exempelvis just Filter som Martin Schibbye och Johan Persson var på uppdrag för när de greps.
De största tidningarna, i varje fall på nätet, har inte längre sina läsare som kunder och uppdragsgivare – de har sina annonsörer. Någonstans där ligger problemet. Hur det ska lösas vet jag inte.
/Sverker
Det här inlägget postades under filter, fri press, Johan Persson, journalistik, Martin Schibbye.