Dömd på en misstanke

Om det vore så att Farhan Abdi hade mutat sig till ett permanent uppehållstillstånd så skulle jag kunna förstå om beslutet rivs upp. Men när det enda som har hänt är att tolken som lyssnade på hans berättelse misstänks ha tagit emot mutor i något fall (vilket inte har bevisats) så kan man förstås inte bete sig på det här viset mot en människa. Han har fått framtidstro, hopp, hans dröm om ett bättre liv har förverkligats – han får utbildning, han ska bli civilingenjör, han får vänner. Han får stanna. Och så väcker man honom ur drömmen med en hink iskallt vatten i ansiktet. Han skulle ju få stanna. Permanent.

Och  nu ska han bli utvisad till ett land där han aldrig har varit, därför att någon annan har misstänkts för ett brott. Kafka, någon?

/Sverker

Det här inlägget postades under Farhan Abdi, migrationsverket, uppehållstillstånd.